Nu när vi var där sist, kom jag ihåg att ta bilder på sötnosen=)

  Här ligger han och väntar på att något ska hända..

  Raksu är längre än Janne=)

  och så en närbild på snyggaste killen i stan=)

Träffade igår en bekant som haft 3st Leonberger.

Då han hade dom kände jag inte honom, men har sett bilder på hundarna.

Så träffade jag honom igår (första gången han ser Raksu)

Han frågade direkt om han var snäll.

JA, Raksu är ju världens snällaste och viker sig för allt och alla, flyr hellre än slåss

Killen var väldigt försiktig, han hade en stövare i koppel och sa att Leonberger var skarpa hundar, inga nybörjarhundar, gav sig inte om dom fick slåss, bråkiga och envisa (Visst, envisa kan jag hålla med om).

Men, vad för dåliga exemplar har han haft av rasen??

Jag kan då inte se mycket av det han sa i Raksu.

Raksu är ju världens snällaste och när vi träffat på lösa hundar på promenader som har hoppat på honom, så har han bara varit lugn och vänt bort huvudet.

Han kan inte morra (eller kan, det kan han ju) men han gör det aldrig.

Om man inte busar då, men då är det ju en annan sak.

Han låter alltid katterna gå först, om han får något gott i matskålen.

Han gillar alla som kommer och hälsar på och skulle säkert hälsa glatt om det kom in en inbrottstjuv.

Han vet som inget dåligt och tror att allt är sol och solsken, alltid lika glad och positiv=)

Han har lååång stubin, har inte lyckats få honom sur än.

Har testat reta honom, men han går bara iväg.

Men ,visst OM han blir arg så kanske han blir riktigt arg.. vad vet jag..

Lilla katten mår nu bra och örat är bra.

Konstigt att ingen saknar henne, hon måste iallfall ha haft en hundkompis.

Igår när jag kom hem på lunchen, låg Raksu och katten i hallen brevid varann.

Hon går ibland och stryker sig mot honom.

Hon kanske inte vet att han inte är katt, eller så tror hon att hon är hund...

Nä, nu ska jag ta och jobba..

Igår kväll for vi till Karsikkojärvi.

Jag har velat fara dit tidigare, men vågar inte fara själv.

Det är ju en sån där plats man får kalla kårar på och jag är inte den enda..

Iallafall där vi är, lite längre bort från vanliga badstranden.

Raksu badade och simmade ut efter en pinne.

Men mer än en pinne ville han inte simma efter.

Wilma, Raksus hundkompis, som vi inte träffat på ett tag är visst värsta badtoken.

Så vi kanske skulle få med henne nångång, så kan hon visa hur man badar ordentligt..

Det blev mer nosning och bus i skogen, med små dopp i vattnet då myggorna tog över.

Det gick inte att stå still, då hade man en hel svärm runt sig..