Igår kom vi hit till Luleå.

Jag var stressad och Raksu kände säkert av det.

Först tänkte jag att det inte var så bra att fara på valpkursen, men tänkte att vi far ändå.

Annars skulle vi ju missa så mycket.

Så det gick väl inte så jätte bra.

Vi har ju tre övningar, första gick bra.

Men andra var han okoncentrerad och vi avbröt ett tag.

Sista övningen hade jag inga förhoppningar om att det skulle gå, då vi dessutom skulle gå slalom genom koner med kontakt och andra hundar brevid.

Men vi får öva hemma istället och ta nya tag till nästa gång.

Nästa tisdag är det 2 timmar teori.

I Haparanda går det bra.

Förutom att han går över på grannens gård och retar deras hundar, som står i hundgård...

Men det är inte alltid han gör det, vet inte riktigt hur jag ska lösa det.

För jag vill ju att han ska kunna vara lös ute med mig på gården.

Sen så har vi träffat på haren igen, då brydde han sig inte alls.

I skogen är han lös och han springer inte långt bort.

Det gör han inte överhuvudtaget, han håller sig alltid nära.

Jag har ju lämnat honom hemma ensam lite längre stunder (ca 20 min), jag har inte vågat lämna honom längre.

Har haft på telefonen och hört att han gnäller lite när jag har farit.

Men han är just sån att han vill vara med hela tiden och det tycker jag om också.

Än så länge har vi inte haft några problem, och jag undrar varför det går så bra? Kanske det kommer sen?

Jag ser honom fortfarande som valp och han är väldigt mjuk i sättet och lätt att ha och göra med.

Som natt och dag med min förra hund..